Luciakonsert

Lång väntan, men tiden går fort.

Efter att ha startat denna blogg efter nästan två månaders visstelse i Kina, är jag ( efter snart fyra månaders aklimatisering i "Mittens rike") redo för att ta nästa steg in i bloggarvärlden och skriva mitt livs första inlägg.
Med tanke på all den tid som har passerat och all den konsumtion av upplevelser som mitt arma sinne har fått ta in, känns det aningen övermäktigt att försöka summera allt som har hänt sen jag kom hit.
Men för den som nu känner minsta nyfikenhet av vad som hänt under min visstelse kan för den delen gå in på min kära vänners bloggar o följa med från början. ( kolla blogglistan)

Själv tänker jag börja från här och nu.

Julen är snart här.
Eller jag vet inte riktigt om den är HÄR. Men vi försöker i alla fall med all vår kraft att få julens budskap, frid, gemenskap och mys att infinna sig även i Kina. Men den är svårflörtad må ni tro. Vi lyssnar på Julmusik, bakar Lussekatter, gör julgodis, pyntar våra hem, har Lucia- och julkonserter och tittar troget på Sunes Jul.
Det hela brukar respondera i en enda känla av att vi bara leker jul. För så fort man går utanför dörren så är alla spår av julen som bortblåsta. Solen skiner, kineser säljer jordgubbar och jag tar av min jacka för att jag blir allt för svettig när jag cyklar.
Men det finns de tillfällen då små fragment av julkänsla smyger sig in och värmer hela kroppen.
Den känslan får en att bli tacksam. Den ger en visshet om att det inte är allt julstök som i slutändan ger upphov till julens frid.
Det är alla vackra människor som man får delan den med.