Korvstoppning utan dess like

Äntligen!!!!


fem dagar av total avslappnig!


Jag kan nog utan att överdriva påstå att denna månad har varit den messt stressade, prestationsfyllda, tröttsamma, hemlängtansfulla, konstiga och samtidigt mest roliga julmånad jag någonsin upplevt.

Har aldrig varit med om en sådan köttig korvstoppningsjul som denna.
På mindre än en Månad har vi genomför ca 13 konserter/evenemang. Vi har planerat, förberett och genomfört olika framaträdande konstant sen i början av december.
Det som ligger till grund för all den intensiva kompaktisering av framträdanden är att december månad är högsäsongsmånad för Nordica. Det är månaden då vi stackars skandinaver ska visa på alla våra beundransvärda traditioner.

Uppdrag:
1. Ge en förhållandevis lättuggad introduktion till alla nyfikna kineser som smyger sig in på Nordica för att se vad de där underliga västlänningarna har för mystiska makeri för sig.
2. Mätta alla utsvultna västlänningar vars jultarmar suktar efter trogna, igenkännande traditioner.
3. (Borde förstås vara först på listan). Få fram essensen i varför vi egentligen firar jul. varför vi äter så vi vill spy, köper alldeles för mycket julklappar, stressar med at få ihopa allt julmys till den milldaste grad att allt slutligen eskalerar i en enda övergripande känsla av tomhet. Aningen synisk kanske, men man kan ju faktiskt fråga sig vad Jesus med sin krubban ska få plats när tomten alltid ska glida in med sin feta släde på hans hans parkering?

Men det som är spännande är att även om vi lever i ett land präglat och styrt av kommunism. Ett land varst största rädsla är att människor som vi kommer in med vår kontroversiella världsbild och förstör allt vad de byggt upp. Trotts detta får vi tillåtelse att på scen läsa Julevangeliet på kinesiska offentligt inför 100-tals kineser. Men bara på Julafton, eftersom det tillhör ju själva jultraditionen.

Det händer saker i Kina...

Luciakonsert

Lång väntan, men tiden går fort.

Efter att ha startat denna blogg efter nästan två månaders visstelse i Kina, är jag ( efter snart fyra månaders aklimatisering i "Mittens rike") redo för att ta nästa steg in i bloggarvärlden och skriva mitt livs första inlägg.
Med tanke på all den tid som har passerat och all den konsumtion av upplevelser som mitt arma sinne har fått ta in, känns det aningen övermäktigt att försöka summera allt som har hänt sen jag kom hit.
Men för den som nu känner minsta nyfikenhet av vad som hänt under min visstelse kan för den delen gå in på min kära vänners bloggar o följa med från början. ( kolla blogglistan)

Själv tänker jag börja från här och nu.

Julen är snart här.
Eller jag vet inte riktigt om den är HÄR. Men vi försöker i alla fall med all vår kraft att få julens budskap, frid, gemenskap och mys att infinna sig även i Kina. Men den är svårflörtad må ni tro. Vi lyssnar på Julmusik, bakar Lussekatter, gör julgodis, pyntar våra hem, har Lucia- och julkonserter och tittar troget på Sunes Jul.
Det hela brukar respondera i en enda känla av att vi bara leker jul. För så fort man går utanför dörren så är alla spår av julen som bortblåsta. Solen skiner, kineser säljer jordgubbar och jag tar av min jacka för att jag blir allt för svettig när jag cyklar.
Men det finns de tillfällen då små fragment av julkänsla smyger sig in och värmer hela kroppen.
Den känslan får en att bli tacksam. Den ger en visshet om att det inte är allt julstök som i slutändan ger upphov till julens frid.
Det är alla vackra människor som man får delan den med.